Idag var jag i skolan i ca 2 tim, hade tenta i Etik & Livsfrågor.
Gick helt okej.
Sen pratade jag med min underbara lärare, hon är allt för mig just nu.
Jag har min period just nu, där allt känns fel och allt är bara jobbigt.
Jag brukar bli så här på hösten, då allt kommit igång igen, och allt händer på en gång.
Nu är det så här att för ca 2 månader sedan så kom min mamma hem en dag, eller hon hade sina arbetskamrater med sig, för hon kunde inte köra hem.
Det som hade hänt var att min lilla, underbara mamma hade gått in i väggen, och orkade inte stå imot nå mer, hon hade helt enkelt jobbat för mycket. Hon hade 2 jobb, och sa aldrig nej, vilket gör att man orkar inte tillslut.
Ibörjan var det jättejobbigt, jag trodde aldrig jag skulle klara av skolan samtidigt som mamma var hemma, jag ville ju vara hemma och ta hand om henne, men på nått sätt funkade det iallafall. Men just den oron över att mamma inte mådde bra, det har nog varit det värsta. Sen är jag nog rädd att själv hamna i den sitsen, eftersom hon har är/har varit där.
Gick helt okej.
Sen pratade jag med min underbara lärare, hon är allt för mig just nu.
Jag har min period just nu, där allt känns fel och allt är bara jobbigt.
Jag brukar bli så här på hösten, då allt kommit igång igen, och allt händer på en gång.
Nu är det så här att för ca 2 månader sedan så kom min mamma hem en dag, eller hon hade sina arbetskamrater med sig, för hon kunde inte köra hem.
Det som hade hänt var att min lilla, underbara mamma hade gått in i väggen, och orkade inte stå imot nå mer, hon hade helt enkelt jobbat för mycket. Hon hade 2 jobb, och sa aldrig nej, vilket gör att man orkar inte tillslut.
Ibörjan var det jättejobbigt, jag trodde aldrig jag skulle klara av skolan samtidigt som mamma var hemma, jag ville ju vara hemma och ta hand om henne, men på nått sätt funkade det iallafall. Men just den oron över att mamma inte mådde bra, det har nog varit det värsta. Sen är jag nog rädd att själv hamna i den sitsen, eftersom hon har är/har varit där.
Nu är det mycket bättre och mamma ska snart börja jobba igen.
Jag vill och hoppas att hon klarar det, och att hon börjar säga ifrån när hon känner att hon inte orkar. För det vet jag att hon kan!!
Varför har vi så svårt för det? Att säga ett rakt och ärligt NEJ? Enligt mig handlar det om rädsla, iallafall för mig, att såra andra.
Det har jag också jättestora problem med, detta med att såra andra människor, jag brukar alltid tänka: - Hoppas hon inte blev ledsen nu, när jag sa nej.
Men egentligen så händer det väl inte så mycket.
Jag vill och hoppas att hon klarar det, och att hon börjar säga ifrån när hon känner att hon inte orkar. För det vet jag att hon kan!!
Varför har vi så svårt för det? Att säga ett rakt och ärligt NEJ? Enligt mig handlar det om rädsla, iallafall för mig, att såra andra.
Det har jag också jättestora problem med, detta med att såra andra människor, jag brukar alltid tänka: - Hoppas hon inte blev ledsen nu, när jag sa nej.
Men egentligen så händer det väl inte så mycket.
Mycket tankar idag.
Elin
Elin
